Och ut kommer -Carola Häggkvist!

Minns ni Tv-programmet "Sikta mot stjärnorna"? Där de tävlande gick in i en rökridå för att komma ut, stylade som den artist de skulle tävla som. Jag känner också för att kliva in i en sådan ridå just nu. Inte för att komma ut som Carola Häggkvist, hellre som en förbättrad version av mig själv -Elin 2.0! Vill byta ut min hemma-mamma look mot en garderob fylld med fräscha höstkläder.Trött på mysbyxor och att håret har fastnat i en knut på huvudet. Nåja, vad är väl en bal på slottet...

Starkare är den som ler än den som träter

Visst går hon!

Elwa tog sina första steg på 10-månaders dagen den 11/9. Nästan på precis samma fläck av golvet där storebror tog sina första. Hon övar flitigt och föredrar nu att gå framför att krypa. Stora tjejen!

Jobb...

Elwa har precis slagit ihop för en förmiddags lur. Jobb står på schemat, motigt. Korr-läsning av text är tråkigt. Med en kopp kaffe, ett par bitar mörk choklad och levande ljus känns det som att jag tar mig igenom det ändå. :)

Armband <3

Jag har fått ett armband av Birk som han har gjort själv. En svart tråd men en endaste liten träpärla på. Jag har fått egengjorda smycken av honom förut, färgsprakande halsband och liknande som han kommit hem med ifrån dagis. Jag har använt dem några dagar då och då för att visa min uppskattning sen hamnar de tyvärr i någon låda och tas inte upp särskilt ofta. Det ny armbandet har fastnat på ett annat sätt, jag har på det varje dag utan att egentligen veta varför. Det är en känsla jag har inombords, armbandet SKA sitta på min arm just nu. I sin enkelhet ska det påminna mig om att det är just de små enkla sakerna i livet som gör mig lyckligast och att jag har så väldigt mycket att vara just lycklig över. I en kaosartad vardag med alldeles för mycket måsten är det lätt att glömma bort det och bara fokusera på sådant som är jobbigt och tungt. Mitt fina enkla armband hjälper mig just nu att ta mig igenom varje dag genom att varje gång jag får syn på det slå bort malande mörka tankar och släppa in ljusa. Mitt fina enkla armband gör mig glad.

"Sometimes you have to stop thinking so much and go where your heart takes you"

Hej igen!

Det var länge sedan! Tror att vi börjar komma in i någon sorts lunk nu när vi varit hemma i 1,5 månad. Lunk och lunk, vi har väl mer landat i kaoset och börjar finna oss i hur vardagen ser ut...vissa av oss har lättare än andra vad det gäller det. Niclas jobbar i 180 och jag börjar längta efter att få presentera vad han har pysslat med den senaste tiden, riktigt spännande tycker jag! Är även jag med på ett hörn och då inte som "Ulla-Bella" utan nu med bitar som jag brinner för, bitar som jag tycker är riktigt riktigt roliga. Längtar efter att få börja jobba igen! Visst, det är mysigt att gå hemma med Elwa också, men efter snart ett år vill jag vara mer än bara mamma. Längtar efter att hitta tillbaka till mig själv! Jobba, träna mm. Jag har börjat lite smått med bägge bitarna men känner att det är svårt att kombinera hemmaliv och jobb. Har man en stund ifred t ex under Elwas "naptimes" då är jag själv så trött så huvudet snurrar, svårt att vara kreativ då. Jag tror alla som haft småbarn vet vad jag skriver om.
Hur som helst har jag bestämt mig för att fortsätta blogga. Vi kanske inte har världens mest spännande vardagsliv men i grund och botten så är denna blogg någon sorts dagbok för mig själv. Det kan vara roligt om/när vi kommer ur bebis-/jobb bubblan att kunna se tillbaka på hur det egentligen var. Ett sätt att minnas.