På begäran

För en gång skull...

...kan jag nog skriva att resan till solen gick riktigt bra! Ett par timmars försening i NY men vad är väl det om man jämför med tidigare turer. Tilläggas kan att vi sedan skulle sväva genom tidernas oväder som för stunden fick mig smått religiös och att be till en högre makt att ta ner oss på fast mark på det viset det var tänkt. Folk grät och "kastade upp" -turbulent med andra ord!
Nu har vi tillbringat två nätter i vårt fina Florida hus som vår snälla granne städat och tänt upp inför vår ankomst :) Fortfarande ganska sega efter resan ska vi nu packa upp och damma av det sista för att sen påbörja operation Florida-jul!

När det är som kyligast ute har vi ungefär 16grader inomhus. Förstår ni då att vi gärna emigrerar den här delen av året. Varma kläder och krama vetevärmare är det som gäller om man inte parkerar sig framför brasan permanent.

Äntligen!

Då är vi på väg igen. Biljetterna är bokade så den här gången finns det ingen återvändo... peppar peppar. Efter ett turbulent år där vi fått skjuta på vår Florida-vistelse både en, två och tre gånger bär det över havet igen. Har ett pockande pirr i kroppen... det ska bli så skönt! Vi flyr "Kung Bore" en tid för att repa nytt mod i solskensstaten.

Och här var det tyst...

Elwa har kännt sig instängd under vintern :)

Det har inte funnits mycket att blogga om när jag den senaste månaden varit i princip insnöad med en rastlös liten Elwa. Äntligen kan man ta sig fram någorlunda bra på Jogersös vägar utan att behöva dra upp vagnen i en snödriva vid ett eventuellt möte med bil. Det har blivit ett par långprommenader i den härliga vårsolen, fortfarande slirigt på sina ställen och då är det å andra sidan bra att ha en vagn att hålla i. Visst är det skönt med längre ljusare dagar, fint väder, fågelkvitter och takdropp... men jag vet inte om jag är lika sugen och lika mycket kompis med våren som alla andra verkar vara. Visserligen har jag bara varit med halvvägs genom mörkret och den här rekordvintern men jag kan nog ärligt säga att hade vår stuga stått emot kyla bättre och om snön skottat sig själv så trivs jag riktigt riktigt bra inbäddad i allt det mjuka ljusa vita.


Det som göms i snö... jisses vad solens strålar avslöjar ett vinterdammigt hus. Nu slits jag mellan att sitta på trappen i solen med en kopp kaffe och att skura från golv till tak med tops! Jag som redan känner att min huvudsakliga syssla är att torka matrester...


Nej, det blir till att lipa åt dammråttorna och sätta mig på trappen en kvart, pigga upp en vintergrå hy och försöka bli sams med våren.

Vatten och Snöänglar

Vi har vatten igen! Morbror Anders var här till sent i freddags kväll och lagade rör så det rök om det. Vi tappade räkningen över hur många ställen i tvättstugan det var sönderfruset på. I badrummet var flera ventiler trasiga och blandaren i köket hade gett sig även den. Nu kan vi använda vattnet i badrummet, köksblandaren måste vi specialbeställa nya delar till innan den fungerar igen. För oss som gått helt utan vatten i några dagar känns bara att kunna spola toaletten ordentligt som en otrolig lyx. Tänk så bortskämda vi är egentligen, vi blir helt ifrån oss och tänker att utan rinnande vatten går det över huvudtaget inte att leva. Ändå går större delen av jordens befolkning utan just rinnande vatten. Något att tänka på nästa gång vi vrider på kranen.
Jag och barnen har annars haft en vintrig söndag med pulkarace och snöänglar som avslutning. Första åket satt Birk på sin snowracer och jag gick långsamt ner för backen med Elwa i bebis-pulkan. Väl nedanför backen rullar Elwa bestämt ur sin lilla pulka, tulltar fram till Birk, hoppar på bakom honom på snowracern och tar tag om hans midja. Sen tittar hon på mig med bestämd blick som säger "-jag ska minsann inte sitta i någon bebis-pulka, jag ska åka på den här med Birk!" ...det är min Elwa i ett nötskal. Jag fick rota fram en stor pulka och sen racade vi tillsammans ner för backen alla tre, både lilla och stora var mycket nöjda och tjöt av skratt. :)
Innan vi gick in la sig Birk och jag i snön och gjorde snöänglar. Vi hann knappt resa oss innan Elwa kastat sig på rygg mellan oss och börjat vifta frenetiskt med armar och ben -klart att hon också skulle göra änglar... vad tänkte jag på.
Sonen har precis blivit bättre från en dubbelsidig ögoninflammation. Efter saga och godnattkram förberedde jag honom på att i morgon bitti är det dags åka till skolan igen. Det tog tio minuter innan han var uppe igen och klagade på öronvärk. Fram med Alvedonen. Tur att vi fortfarande har skolböckerna hemma, det verkar som att jag får leka fröken ett tag till.

Kontraster

Hemma igen, resan gick bra men blev sömnlös. Det är en ordentlig kontrast att komma från Florida hem till svenskt snöoväder. Hem till ett hus utan vatten och inte många plusgrader innanför väggarna. Primitivt är bara förnamnet just nu men vi hoppas på att kunna lösa vatten problemet ganska snart. Och med några kubik ved ska vi nog få upp värmen i stugan igen. Jag förstår att vi har haft tur som kunnat smita undan det värsta ovädret så jag tänker inte börja klaga ännu. Sitter man inne och tittar ut så är det ju faktiskt riktigt vackert och mysigt. :)