lördag 9 januari 2010

Hej Sverige...

...jag tänker på er och hoppas att ni har en skön helg. Vardagen hittar en vart man än befinner sig på jordklotet och här händer inte så mycket just nu. I dag är det riktigt ruggigt utomhus och det har regnat hela dagen. Vi har tröstat oss genom att äta alldeles för många american-pancakes på vårt favorit ställe, något man gärna ångrar i efterhand.
Förövrigt känns det som att jag fått en överdos av mina barn just nu. Jag är inte alls säker på att umgås dygnet runt med de små under längre perioder är det bästa för någon utav oss. Elwa är i vanlig ordning som ett klistermärke på mig och är det inte full fart och underhållning så blir det genast pip och gnäll. "Mamma" är favorit ordet och det använder hon i olika tonlägen för att påkalla min eller även andras uppmärksamhet. I huset ekar hennes bestämda stämma och ropen börjar också amerikaniseras något; Mamma! Mamá! Mooom! eller helt enkelt Maaaaaa! Hon använder sitt kära "Mamma" till både det ena och det andra, även när hon ropar på Niclas eller Birk, för mig låter det dock som att hon gapar på mig en gång var 10e minut vilket får mig att känna som att jag snart tappar förståndet!
Birk slåss om uppmärksamheten med familjens krävande ny tillskott och det gör han till varje pris. Ibland tror jag att det inte spelar någon roll vilken sorts uppmärksamhet han får, även om hans beteende leder till bannor så har vi i alla fall sett honom.
Ja, fam Edström/Rydstrand är inte riktigt i ordning just nu och hör kanske inte till de mest harmoniska. Jag försöker bita ihop och minimera samman-/utbrotten, hoppas att allt har sin tid och att vi snart har hittat våra platser och någon sorts balans igen.

6 kommentarer:

  1. Man behöver en brejk mellan varven. Ladda batterier o tömma huvet. Jobbet är min tillflykt...Hemma-mamma eller pappa är tufft, hur mycket man än älskar de små o stora så behöver man egentid. Det är konstigt att man kan bli så irriterad på nåt som man älskar så mycket. Men tårta varje dag...
    Filosofiskt så här mitt i nattskiftet :)
    Kram på er...T

    SvaraRadera
  2. Åh jag minns när jag började jobba efter att jag varit hemma med Birk, det var som semester! Jag hoppas att det ligger ett besked om barnomsorg och väntar när vi kommer hem :/
    Ja det är konstigt, det räcker att de somnar sött i någon halvtimme sedan står man och plirar ned i sängen och förstår inte alls hur man kunde vara så trött och arg på de små änglarna. Och tur är väl det...
    Ny dag, nya friska tag! :D :P
    Kram tillbaka E.

    SvaraRadera
  3. Hej Elin ! Att ni bor i ett jääättestort hus kanske inte spelar så stor roll i det här fallet. Man måste ha egen tid om det så bara är för att koppla av eller umgås med sej själv och att liksom få tänka inåt.....om du förstår vad jag menar ! Men det är väl dags att börja jobba snart eller ? Hur konstigt det än låter så känns det ibland att man kommer till jobbet och vilar upp sej ! Det har inte att göra med att det inte finns nåt att göra ,tvärtom,men man får gå på toa ifred, äta ifred, tänka ifred etc. etc.MEN sen känns det mycket roligare att komma hem och umgås med sina kära , när man fått "ladda batterierna" igen, annars blir det "kortslutning"....KRAM MOR

    SvaraRadera
  4. hej Elin, så sant jag minns en dag när barnen ropade mamma hela hela tiden,jag kände mej helt slut i huvudet av allt mamma, så jag fick ett litet utbrott och skrek "Sluta, sluta mamma mej hela tiden. Det var tyst en liten stund sedan börjades det igen fast nu ropade de Marie istället. Mitt dåliga humör blåste bort och vi fick oss ett skratt istället.
    Men jag förstår vad du menar man behöver samla ihop sej och tömma huvudet en liten stund emellanåt för att hämta nya krafter.
    Ha det så bra, försök att ta dej en egen liten stund varje dag.Kram

    SvaraRadera
  5. Hi!

    MOM -Elwa tar sig överallt i huset och snabbt går det, stänger jag in mig står hon oftast utanför och skriker om inte någon annan bokstavligen håller fast henne. :/
    Jag får mina små stunder av rast men en halvtimme hit eller en timme dit flyger så snabbt förbi och befinner man sig i samma hus så hör man ju liksom kaoset ändå... svårt att slappna av. På jobbet kan man koppla bort det där 6e "passa barn sinnet" och det minns jag som fantastiskt skönt. Och som du skriver så laddar man batterierna och det blir mycket roligare att se de små liven igen. LÄNGTAR!
    SOLIGA KRAMAR TLLBAKA

    MARY -Till en början var jag mallig över att "mamma" var favorit ordet. Nu stavar jag bestämt; "PA-PA" när hon terroriserar mig för mycket...utan större resultat. Vår smarta lilla tjej tittar mig i ögonen med underfundig blick som säger; "jag förstår vart du vill komma men jag tänker inte ge dig det" ...efter ett par sekunder kommer ett nytt MAAAAMA!:P
    Som om gudarna hört mig var Elwa riktigt lugn och snäll hela gårdagen! Jag tittade förundrat på när hon lekte FÖR SIG SJÄLV!!! I dag verkar hon vara sitt vanliga krävande jag och då passar jag på att smita ut för en lunch på stan och en sväng i butikerna! :D
    Big Hugs E.

    SvaraRadera
  6. Kan nog förstå din frustration...men en sak är säker,att det spelar ingen roll VAR man befinner sig, eller om huset är JÄTTESTORT och LYXIGT, om det inte finns utrymme för ALLA, och kravlös Kärlek! Själv trivs jag bra i min lilla lya, all by myself, med mina barn.Trots att jag nu är singel igen, så är det viktigase av allt att ALLA i familjen får plats och trivs...men visst finns en viss tomhet ändå, det är nytt och ovant...men jag tror på VÅREN! KRAM från Moster

    SvaraRadera