Ryck upp er tjejer!

Kvar i mörkret

Tanken var att vi skulle sätta oss på flyget mot solen redan i morgon. Lagar och regler har gjort att vi fått tänka om. Utan arbets-visum får vi stanna i USA 180 dagar under ett år, vi har redan varit där i 141 så skulle vi åka redan i morgon fick vi bara stanna tom 1a Januari. Skjuter vi där emot på resan ett par veckor så får vi räkna av 14 dagar av de vi redan varit där då vi börjar räkna på ett nytt år. Nu planerar vi att lämna Sverige och den gråa mörka filt som ligger över landet omkring den 10e December istället. Annars är väl jag den enda som verkligen gillar det totala mörkret vi befinner oss i så här års. Jag tycker att det är riktigt mysigt att få vara stugsittare med gott samvete och frossa i levande ljus. Förmodligen är det lättare att ta sig igenom det gråa om man får åka och tanka solenergi flera gånger om året. Jag är så tacksam så länge det varar, inget är för evigt. Förövrigt är vi väldigt glada och tacksamma över hur hjälpsam och positivt inställd Birks rektor är till våra resor. Vi har varit lite osäkra på om skolan skulle godkänna att vi åker iväg längre perioder under läsåret med tanke på skolplikten. Vi har nu fått beviljad ledighetsansökan och rektorn har uttryckt sitt intresse och tycker att det är spännande för Birk att få den här möjligheten. Nu blir det jag som får agera skol-fröken medan vi är borta. Vi är naturligtvis väldigt lyhörda för hur Birk klarar av allting och är måna om att han inte hamnar efter varken när det gäller studierna eller socialt. Än så länge har han bara vuxit av resorna, han lär sig engelska och gör sig nya vänner. Vännerna här hemma blir givetvis också viktigare och viktigare, han är ju i den åldern. Men efter ett par månade här hemma och när han fått leka av sig lite så börjar han längta tillbaka till Florida igen, så även vi.

BIRK: -Mamma... kommer du att bli mormor någon gång?

JAG: -Ja, ifall Elwa får barn!

BIRK: -Mhmm...

JAG; -Vad blir jag till dina barn då?

BIRK: -Foster!

JAG: -Foster!?!

BIRK: -FOSTER-MOR!

JAG: ............................................. Farmor.

Elwa 1år!

Det var en febrig liten tjej vi fick sjunga för igår morse. Elwa hade 40 graders feber hela natten innan bemärkelsedagen. Det blev alltså inget stort firande för vår lilla tös, istället fick jag gå med henne som om jag hade en liten apunge som klamrade sig fast vid mig hela dagen. Jag fick inte en sekund över att uppmärksamma hennes stora dag här. Året har fullkomligt blåst förbi, om livet ökade i takt efter första barnet så går det dubbelt så fort med två! På något sätt lever vi fortfarande i ruset av att ha fått denna underbara lilla tjej till familjen.

I just want to tell... about Bodywell!

Från modell till verklig monter...

Sista piffet kvällen innan mäss-start!

Ett laddat gäng med stora förväntningar

Disken blev skitsnygg! Ritad av moi och byggd av lokal Nyköpings snickare :)

Snart öppnar det!

Dr Jan & Niclas i förtroligt samtal

De otroligt fräscha produkterna är Niclas senaste avkomma :)
Mitt på mässan fanns "kokpunkten", där mixade Johan & Annelie läckra proteinshakes som besökarna fick prov-smaka. Det blev givetvis succé!

Hela vårt underbara gäng "Bodywell-familjen", är otroligt nöjda över vår insats på mässan där vi skapat stort intresse och många nya kontakter. Som om vi inte gjort det förr så blir det nu hårt jobb för att ni snart ska känna igen våra burkar i varenda liten butik! :)

Snart smäller det!

Det senaste halvåret har vi arbetat med ett nytt projekt här hemma i Sverige. Niclas har tagit fram en ny serie kosttillskott/hälsokost som ska rikta sig till den vanliga motionären och även utseendemässigt falla medelsvensson i smaken. Vi hoppas nå en bredare marknad med produkterna och fylla en plats som vi tycker behövs. Det sliter, vi har bokstavligen vridit ur varenda droppe ur oss själva för att det här ska bli så bra som möjligt. Niclas har arbetat till 200% vilket i sin tur betyder att jag fått dra ett lika stort lass hemma. Just nu är vi bägge som urvridna disktrasor och jag är orolig på riktigt för att Niclas ska orka hela vägen in i mål. I helgen blir det avspark i form av "Allt för hälsan"-mässan i Älvsjö. Jag själv är mycket spänd på hur vår fina monter, som jag till stor del designat, kommer att se ut i verkligheten. Otroligt roligt att få skapa något som till slut går att ta på! Samtidigt är jag nervös för att allt ska klaffa, kommer måtten att stämma och allt hålla ihop ordentligt!? Det har varit svårt att försöka prestera med huvudet på skaft när jag forfarande är kvar i bebis-bubblan. De närmaste nätterna blir nog sömnlösa av många anledningar. I går kväll pussade Niclas sina nya produkter godnatt, jag förstår honom, de är riktigt riktigt fina och jag är mycket stolt över vad han presterat! Nu hoppas vi att vi gör ett gott intryck på mässan och att vi får många intresserade återförsäljare. Vår framtida existens hänger liksom lite grand på det här projektet och både jag och Niclas anser att vi varken som individer, par eller familj orkar fler satsningar. Barnen lämnar vi till mormor och morfar i helgen och även om vi ska jobba hårt så ska det bli riktigt skönt att komma hemifrån några dagar och att umgås utan barn. Håll tummarna kära ni, för att det här ska gå vägen! Eller varför inte hälsa på oss i montern, kan locka med att mat-mässan och båt-mässan går samtidigt! :)

Halloweenkris & Skrikfest

Pumporna var slut i affären och påsen med utklädningskläder spårlöst försvunnen. I går drog min stackars Birk ett djupt andetag och uttryckte; -Det här blev inte som jag hade tänkt mig... Det gjorde ont i mitt modershjärta då, jag vet ju hur lyrisk han var inför den här helgen. Vet att jag höggravid lovade förra året att "nästa år" ska vi spöka till det lite mer. Vet inte hur jag trodde att jag skulle ha mer tid och ork med en ett-åring i huset... Efter en kraftansträngning hittade jag tillslut utklädningskläderna, så med Spiderman-dräkt på och efter att vi smyckat ett träd utanför huset med monstermask så pekade iallafall ena mungipan uppåt. Vi for på kusin-kalas och jag hade sett fram emot att träffa alla mina mostrar och morbröder som jag inte sett på ett halvår. Men Elwa som annars brukar vara social och trivas med mycket uppmärksamhet var sig inte lik igår. Hon satte igång med en skrikfest och gav sig lagom till att alla skulle åka hem. Som jag skrivit är hon förkyld och jag tror att även öron eller halsen störde för hon fortsatte skrika även hemma och somnade inte förrän hon fått Alvedon. Birk och jag tände alla ljus vi kunde hitta och kröp upp i soffan för Halloween-mys. Jag föreslog att vi skulle se en spök-film men det röstades ner, tydligen hade han fått nog av spökandet ändå. Lagom till att vi lagt oss i varsitt soffhörn skallrade det till i fönsterrutan bakom oss, ingen utav oss vågade titta trots att vi förstod att det var kära far som efter en lång arbetsdag försökte göra sitt för att bidraga till skrämmandet, han lyckades med andra ord!