Halloweenkris & Skrikfest

Pumporna var slut i affären och påsen med utklädningskläder spårlöst försvunnen. I går drog min stackars Birk ett djupt andetag och uttryckte; -Det här blev inte som jag hade tänkt mig... Det gjorde ont i mitt modershjärta då, jag vet ju hur lyrisk han var inför den här helgen. Vet att jag höggravid lovade förra året att "nästa år" ska vi spöka till det lite mer. Vet inte hur jag trodde att jag skulle ha mer tid och ork med en ett-åring i huset... Efter en kraftansträngning hittade jag tillslut utklädningskläderna, så med Spiderman-dräkt på och efter att vi smyckat ett träd utanför huset med monstermask så pekade iallafall ena mungipan uppåt. Vi for på kusin-kalas och jag hade sett fram emot att träffa alla mina mostrar och morbröder som jag inte sett på ett halvår. Men Elwa som annars brukar vara social och trivas med mycket uppmärksamhet var sig inte lik igår. Hon satte igång med en skrikfest och gav sig lagom till att alla skulle åka hem. Som jag skrivit är hon förkyld och jag tror att även öron eller halsen störde för hon fortsatte skrika även hemma och somnade inte förrän hon fått Alvedon. Birk och jag tände alla ljus vi kunde hitta och kröp upp i soffan för Halloween-mys. Jag föreslog att vi skulle se en spök-film men det röstades ner, tydligen hade han fått nog av spökandet ändå. Lagom till att vi lagt oss i varsitt soffhörn skallrade det till i fönsterrutan bakom oss, ingen utav oss vågade titta trots att vi förstod att det var kära far som efter en lång arbetsdag försökte göra sitt för att bidraga till skrämmandet, han lyckades med andra ord!