Kvar i mörkret

Tanken var att vi skulle sätta oss på flyget mot solen redan i morgon. Lagar och regler har gjort att vi fått tänka om. Utan arbets-visum får vi stanna i USA 180 dagar under ett år, vi har redan varit där i 141 så skulle vi åka redan i morgon fick vi bara stanna tom 1a Januari. Skjuter vi där emot på resan ett par veckor så får vi räkna av 14 dagar av de vi redan varit där då vi börjar räkna på ett nytt år. Nu planerar vi att lämna Sverige och den gråa mörka filt som ligger över landet omkring den 10e December istället. Annars är väl jag den enda som verkligen gillar det totala mörkret vi befinner oss i så här års. Jag tycker att det är riktigt mysigt att få vara stugsittare med gott samvete och frossa i levande ljus. Förmodligen är det lättare att ta sig igenom det gråa om man får åka och tanka solenergi flera gånger om året. Jag är så tacksam så länge det varar, inget är för evigt. Förövrigt är vi väldigt glada och tacksamma över hur hjälpsam och positivt inställd Birks rektor är till våra resor. Vi har varit lite osäkra på om skolan skulle godkänna att vi åker iväg längre perioder under läsåret med tanke på skolplikten. Vi har nu fått beviljad ledighetsansökan och rektorn har uttryckt sitt intresse och tycker att det är spännande för Birk att få den här möjligheten. Nu blir det jag som får agera skol-fröken medan vi är borta. Vi är naturligtvis väldigt lyhörda för hur Birk klarar av allting och är måna om att han inte hamnar efter varken när det gäller studierna eller socialt. Än så länge har han bara vuxit av resorna, han lär sig engelska och gör sig nya vänner. Vännerna här hemma blir givetvis också viktigare och viktigare, han är ju i den åldern. Men efter ett par månade här hemma och när han fått leka av sig lite så börjar han längta tillbaka till Florida igen, så även vi.